Frustration

Det gor ont,det svider och rispar.
Jag vander och vrider, vill sparakaoch skrika
Varfor varfor, nar allt ska vara latt och ljust
da kommer morka kralande tjocka demoner
de kryper mig nara och lagger sig tatt intill
forsvinn forstor inte det fina.
Lat mig andas det ljusa och rena.
Lat mig inget fa fattas.

Skrivpuff Om Glamour

Maja vänder sig skrattande om.
Hon har draperat sig med en fladdrande vinröd boa. Maja strålar, hennes ögon är glansiga och lyckliga.
-Kom lilla gumman, kom får jag pudra din fräkniga näsa.
Jag reser mig från golvet och går mot Maja.
Hon ser på mig och drar mig närmare, tar tag i mitt ansikte mellan sina händer, leende tittar hon in i mina ögon.
Jag blundar och njuter, njuter av att hon håller mig, att hon vill ha mig nära.
-Men vad tjock du har blivit. Hennes händer hårdnar och hon nyper mig hårt i kinderna.
Ögonblicket försvann, det är borta, det magiska, den osanna och sminkade lyckan är borta lika fort som en flock gaseller som vittrar fara på den heta savannen. Hettan jag känner är mina kinder och jag kämpar mot svekets tårar.
Maja släpper häftigt mitt ansikte och vänder sig mot spegeln igen.
Hon pudrar sig frenetiskt och tar en stor klunk ur sitt champagneglas.
- Du måste ju förstå, hon sluddrar lätt, att som flicka kan man inte äta som man vill, är du en stor och stark snickare så ja, visst men du, du sitter ju bara hemma och syr. Eller är i skolan inte kan väl du vräka i dig vad du vill.
Hon rättar till sin boa, pudrar sig mer, dricker mer. Jag ser att munnen rör sig men ljudet har försvunnit.
Jag sätter mig på golvet bakom Majas rygg. Kan inte flytta på mig. Har liksom sjunkit ihop som en utpyst ballong.
Borde jag inte gå, borde jag inte säga stopp, tyst, du sårar, skrika, gråta?
- Ja, om du bara lyssnar på din lilla mamma så ska du se att du får uppleva lite glamour en vacker dag. Du är ju snart 15 år.
Maja reser sig upp och rafsar ihop lite smink som hon fyller sin lilla rosalackade handväska med. Tänder självsäkert en cigarett som sitter i ett vitt munstycke. Munstycket får avtryck av hennes rosafärgade läppar.
- Då ses vi i morgon, önska din mamma en trevlig kväll. Puss. Hon böjer sig ner och vänder sin hårt pudrade kind mot mitt ansikte.
Mina läppar formas automatiskt till en stenhård pussmun.
- Hej då, ha det så trevligt.
Det svider i magen, jag reser mig upp och tittar mig i spegeln. Känner hur illamåendet väller upp, böjer mig över Majas fina papperskorg och kräks.

Skrivpuff Om Raseri

Varför, varför går allt igen.
Inget är nytt, allt har hänt tidigare, inget problem är fullständigt nytt.
Jag känner ett raseri växa fram inom mig likt en begynnande skogsbrand som äter sig fram med tusengradig hetta och knastrade aptit.
Om mina rädslor, hangups, dåliga vanor, dumt beteende impulsiva hopplösa sätt kunde isoleras vid mig så vore det toppen för den övriga världen.
Men varför ska barnen behöva härma även dem?
Det räcker väl med att de får en stor näsa eller krokiga tår.
Jag får väl gå till evolutionens tunga forskare och fråga, men kan tro att svaren blir kliniska. Går jag till en läkare, ta ett piller.
Frågar jag en buddha, andas.
Andas, ja det är väl så, det är väl det enda som jag kan göra.
Oj, hoppsan, visade det sig vara svårt?
Men det kan det väl inte vara, vi gör det hela tiden.
Ha, försök, försök att andas varje dag 5 minuter. Medvetet bara andas. Gärna samma tid varje dag, bara fem minuter.
Att inte ens klara det.
Raseri.
Någon klok sa en gång att det kräver mer energi att få en liten pinne att ta sig upp mot floden en låta den flyta med.
Kanske dags att flyta med acceptera och förlåta.
Raseri är bara en 6 växel med nytta vid stor fara.
Andas.

Skrivpuff Om att vara insnöad

Att bli rik.
Han var helt besatt av tanken att en dag vara rik. Inga problem med att gör exakt vad som föll honom in. Han lekte med tanken så fort han inte var tvingad till att göra något. Som att jobba, ta hand sina barn eller umgås med sin fru.
Han hade insett efter att fler än frun hade sagt att det låg något sjukligt i hans drömmar om att bli rik.
Du är ju helt insnöad på pengar hade flera sagt.
Går du inte till överdrift nu? Sa några.
Svärfar som var lite mer målande i sitt språk sa att han var lika insnöad på tanken som en ungmö att bli gift. När han sa det om ungmön som han gärna använde hade gubben för vana att klia sig ofräscht i skrevet.
Han sa det säker för att få krafsa fram lite självförtroende tänkte mannen och log med lätt avsmak efter tanken på sin svärfar.
Nä, 108 miljoner, eller varför inte 120. Men om man ändå är inne och verkligen vinner då kan det bli mer. Man kanske ska förska resa lite och spela i England, tänk då vinner man ju i pund.
Han insåg att benen började domna, då var det dags.
Vred sig lite för att dra fram några decimeter toalettpapper. Rullen fortsatte att snurra och en lång reva av toalettpapper vajade lätt av rörelsen i luften när han sen lyfte sin generösa bakdel från klosetten.
137 miljoner, sa han rakt ut i luften.
Jävlarimig att de ska bli mina.
Han tryckte ner spolknappen och kände sig nöjd.
Insnöat nöjd.

Skrivpuff Om att se skillnaden

Hon hade puttat honom ned för trappan, allt skedde så fort.
De grälade om hans överdrivna uppmärksamhet på hennes syster. Det var ett sådant gräl som paret ägnade sig åt allt för ofta och alltid kraftigt berusade.
Det var nästan som ett outtalad spel som de spelade, förspel på älskogen som alltid hårdhänt och ljudligt skedde då orden tog slut för dem båda.
De betedde sig som ett dansande par som virvlade fram i en vild tango. Med magnetiska poler som lika starkt är omöjliga att skilja lika starkt kan de dras ihop.
Denna natt var som de tidigare, skillnaden var att när hon skulle knuffa honom mot väggen, då hade han vridit på sig så den våldsamma knuffen och mannens berusade sinne i kombination fick honom att handlöst falla med ryggen mot trappan.
Han hade skrikigt och tittat häpet henne i ögonen tills hans tunga kropp landade, han fortsatte att rulla ner och blundande hörde hon dunk, dunk vid varje rullning som huvudet slog i.
I mannens tillstånd kunde han bara väntande ta emot varje krossande smärta. Innan han nådde golvet var han död, nacken och ryggen bruten.

Hon fick 2 år för vållande till annans död.
För de andra kvinnorna på anstalten vart hon varken en stackars sate eller en hatad fånge, hon var luft. Hon satt av ett inget brott i deras hierarki i livets svarta stege.
Annat var det med Bodil, 48 år satt på 6 år, även hon för vållande för annans död. Men hon var hjälte.
Hur kan samma brott ändå vara så stor skillnad på.
Hon hade kommit på sin sambo brutalt våldta hennes 12åriga dotter i deras gemensamma säng.
Fy fan, men istället för att skrika och avbryta den saten hade hon smugit ut ur rummet, ut ur huset och satt sig i bilen.
Hon hade väntat, suttit där och kallsinnat funderat ut det mest plågsamma sätt hon kunde komma på.
Det tog tydligen en tag, någon timme eller så.
För när Bodil väl hade kommit in i huset, ropat hallå hade dottern kommit ner för trappan och utan en min hälsat och satt sig vid TVn.
Mannen hade suttit vid datorn, som en helt vanlig man, i ett helt vanligt hem.
Hon hade ropat att hon skulle börja med maten.
Han hade gruffat lite på det manliga grottmannaspråket.
I kastrullen hällde hon 4.5 liter olja, det var alla sorter som hon hade hemma.
När det började bubbla och ryka tog hon grytlappar. Bar ut den stora kastrullen och smög in i arbetsrummet.
När hon kom nära vände han sig om.
Han hade vänts sig om på stolen, så påpassligt för då kunde hon hälla nästan hela grytans innehåll i knät och kastade upp resten i ansiktet.
Han dog av brännskadorna. Han hade legat skrikande av smärta medan hon stod och kallt tittade på honom. Enligt ryktet så hade det tagit flera timmar tills ambulansen tillkallats.
Två mord, men det är skillnad. Slumpen, situationen är skillnaden.
Och vad som blir människas val, för visst har vi val. Det är ju det som är skillnaden mellan oss och djuren.
Vi kan välja och det gör skillnad.

Skrivpuff Om ett erbjudande

Men vad säger du?
Är vi överens?
Jag skrapar med foten på en osynlig fläck på golvet, känner mig som 8 år och totalt fri från möjlighet att ta ett vuxet beslut.
Jo visst, det kan väl vara en bra lösning. Genast orden lämnade mina läppar ångrar jag mig. Det blir fel detta kommer att bli mycket fel.
Men vad bra, då ses vi imorgon vid centralen och kom inte för sent, du vet tåget väntar inte.
Nä, jag vet. Jag stänger av mobil och stoppar tankfullt ner den i bröstfickan. Telefon glider ner till botten av fickan jag jag känner den den som en smärtsam varm kniv som trycks ner i rumsvarm smör.
Hur kunde jag, har det nu gått så långt, är jag nu där. Jag har blivit en sådan som jag för några år sedan föraktfullt fnyst åt.

Mina steg mot sängen för att sova några timmar är tunga långsamma och det är så uppenbart att inget går att backa.

Skrivpuff Om att sätta ihop

En hel dag har jag lagt ner på att sätt ihop olika objekt i det elemenenta data programmet Visio.
Tänk hela dj.la dagen. Jag tar en pil från vänstermarginalen och drar det mot en processfisk i arbetsarket. Jg föröker fåpilen att fästa på en rättplacerad kopplingspunkt. Saknas det en på det önskade stället, ja då får jag sätta dit en.
Så mellan dessa olika objekt sa det kopplas på pilar som berättar hur vi ska hantera en viss verksamhet.
Och detta tog hela dagen. Ialla fall nästan. Ja menar man blir ju lite knäpp om man ska hoppa mellan en minipil och en pil som är förstorad till 200%

Skrivpuff Friska tag

Att starta är det bästa som finns, det innebär att det är helt nytt. Det finns inget svar när något startar. Det är då som man bara gör rätt, ingen kan slå dig på fingrarna bara för att du startat att göra något.
Visst när det blir tydligt för din omgivninga att du påbörjat att baka bröd mitt i natten eller börjar sjunga på bussen så visst kommer det protester. Men redan i ditt huvud kan du starta så mycket och verkligen njuta a din egen energi.
Innan du själv börjar hårt som en skarprättare att hugga i dina egna suveräna ideer.
Tänk om du bara vågade starta 10% fler än du gör.
Tänk vad fantastiskt det skulle bli.
För du har ju redan dissat så mycket så inte kan de lilla extra kunna om möjligt ens bli fel.
Så precis som den lilla krabaten som ett nyfött litet djur utforskar den nya världen, precis så bör vi alla leva. Oavsätt ålder eller erfarenhet.
För vem kan säga att jag vet allt, jag har testat allt och alla nystarter är bara torftiga kopior på redan misslyckade ansträngningar.
Nä, fram för mer start, det är ju ändå det roligaste...

Skrivpuff Friluftliv

Sportiga kläder, varma och rätta. Jag parkerar bilen bland många andra denna iskalla jullovsdag. Solen har orkat sig upp över trädtopparna så då är det klart att jag ska visa min uppskattnig och gå ut för att njuta av den.
Jag tar mina löparplank och stavar, låser bilen och försöker se sådär självklar ut som alla andra Vasaloppsmän gör. För det verkar mest vara dessa dårar som trotsar -13 grader och ska till varje pris träna och verka så himla sportiga.
Blå valla, nog ska det räcka. Det står något om nysnö och en annan symbol för preppat spår. Äh, det funkar säkert.
Jag kliver i och drar kragen högre upp mot kinderna. Det är kul!
Jag glider fram, ganska skönt. När jag rundat första kurvan kommer motvinden.
Fan, vad det är kallt, jag är en idiot! Vad som helst än detta hade varit bättre. Men le, snyt dig i vanten, le.
Det är ju friluftliv, det är ju underbart.
Jag biter ihop och försöker slappna av i nacken. Tårna tappar känsel, fingrarna värker.
4 km, 5km, 6km nä tar det aldrig slut. Jag hatar golfbanor även på sommaren. 8,5km jag klarade det jag fuskade bara en liten sträcka. Ler lite mot en medelålders man med snortappar i skägget. Bara på deras blick kan man se hur allvarligt de tar denna prestation att träna, denna iskalla dag.
Idioter, ibland är utövare av friluftliv en bunt idioter!