Stolt mamma

Jag är en stolt mamma till två barn med diagnoser. Tro nu inte att de har samma, nehe så enkelt ska det inte vara.
De har en varsin och då de är så olika så får hela familjen en extra chans att verkligen utvecklas.
Vi är ju alla olika men det finns olikheter som omgivningen bara får överse med.
Hos oss måste maten smaka som de är vana vid. Brödet kan inte bytas ut, fredags mys är heligt det ska var popcorn och familjen i soffan.
Förberedelse och tydlig information är a och o för att vardagen ska fungera utan att de faktiskt blir fysiskt sjuka.
Men de är så små och så medvetna om hur de ska gå till för att de ska må bra. Så det finns ett stort hopp om att allt kommer att
gå bra, inte lätt men bra!
Finns det kärlek och utrymme tid och tålamod så kommer vi långt.
Det är det lilla som blir viktigt. Att en middag funkar utan bråk att läxläsning blir av utan att någon blir ledsen för att det är så svårt.
Det största jobbet gör de, och om de verkar glada så har jag och maken lyckats. I alla fall idag.

--

Det finns stora tankar och det finns många tankar.
Undrar vilka av dem som blir handling?

Nytänd

Att få en nytändning, heter det så?
Ingen aning men så kan det beskrivas när det liksom startar om med full energi och fart.
Inget är så härligt.
Det kan vara en ny idé, en tanke man fått en bild man sett någon som sa något intressant, helt klart oftast något som man inte hade tänkt sig få höra eller se.
Min lilla blogg, vi är nog lite nytända. Det är dags att umgås lite igen.
Det är ingen krävande relation, bara några bokstäver om dagen eller veckan det kan räcka för att var om något lite intressant. Om inte så bara för mig själv.
När fingrarna rör sig över tangenterna är det en bekräftelse på att hjärna funkar.
Jag ska erkänna, jag ska skriva en bok!
En roman!
Jag har en bit kvar, lång bit men i huvudet är den klar.
Bloggen kommer jag använda som en källa att lämna tankar på.
Återkommer med lite mer välsamlade ord nästa gång.
Nu är jag dock uppvärmd på min nytända blogg.