Skrivpuff Om Raseri

Varför, varför går allt igen.
Inget är nytt, allt har hänt tidigare, inget problem är fullständigt nytt.
Jag känner ett raseri växa fram inom mig likt en begynnande skogsbrand som äter sig fram med tusengradig hetta och knastrade aptit.
Om mina rädslor, hangups, dåliga vanor, dumt beteende impulsiva hopplösa sätt kunde isoleras vid mig så vore det toppen för den övriga världen.
Men varför ska barnen behöva härma även dem?
Det räcker väl med att de får en stor näsa eller krokiga tår.
Jag får väl gå till evolutionens tunga forskare och fråga, men kan tro att svaren blir kliniska. Går jag till en läkare, ta ett piller.
Frågar jag en buddha, andas.
Andas, ja det är väl så, det är väl det enda som jag kan göra.
Oj, hoppsan, visade det sig vara svårt?
Men det kan det väl inte vara, vi gör det hela tiden.
Ha, försök, försök att andas varje dag 5 minuter. Medvetet bara andas. Gärna samma tid varje dag, bara fem minuter.
Att inte ens klara det.
Raseri.
Någon klok sa en gång att det kräver mer energi att få en liten pinne att ta sig upp mot floden en låta den flyta med.
Kanske dags att flyta med acceptera och förlåta.
Raseri är bara en 6 växel med nytta vid stor fara.
Andas.