Om mig

Mitt foto
Jag mitt i livet med tankar om att skriva mycket detta år. Det bästa skrivår som jag har haft. Jag har ju min mac jag har ju mitt rum, mitt kaffe och tid, det har ju alla lika mycket av. Så varför skulle inte jag...

onsdag 30 december 2009

Att gå vidare



Kroppen är tung, en underlig känsla, du känner dina ben men en bedövande känsla av smärta och trötthet åker runt i din kropp men mest i benen. Konstigt, eller inte, det är ju just benen som i hela ditt liv har burit dig fram.
Som liten har de varit fulla med spring, allt sedan dia första stapplande steg. Dina ben har tagit runt i livet på många stigar.
Du har vandrat med sällskap av olika människor som har följt din väg.
Ibland har din vandring varit ensam.
Den längsta vandring har du gjort tillsammans med den kvinnan som du alltid hr älskat.
Nu tar är det dags för förändring. Din tid i denna värld är slut. Du har givit och du har fått vad du kom för att uppleva.
Likt en vacker höst blomma som sakta böjer sig mot marken och ger efter mot hösten kyla så är det dags nu för dig.
Du kommer att sluta dina långsamma andetag i sällskap av dina kära.
Det sista kommer att vara med en förvåning över den nya energi som du kommer att uppleva. Den plötsliga lusten att resa på dig och kliva upp.
Du kommer för någon minut höra dina älskade livskamrater säga att nu är det över. Du kanske kommer försöka svara dem:
-nej, nu börjar det! För det är så du känner.
Det tar en stund innan du förstår att de inte hör dig, att de inte ser allt det vackra som du ser.
De ser inte trädgården och den vackra grinden. Grinden som står på glänt och väntar på dig.
Det är nu du ska på starka ben gå genom grinden, följa den vackra stigen och hitta dig din nya plats i just det paradis så som du har föreställt dig.
Du kommer att bli förundrad och lycklig över hur mycket det överträffar din tidigare tro.
Välkommen hem vackra människobarn, välkommen till vila och en ny tillvaro. du blir nog förvånad över hur många du kommer att känna igen. Som kommer att ta emot dig med kärlek och ljus.
Och du vet precis när du ska gå tillbaka till grinden för att möta din älskade livskamrat.
Välkommen till ljuset.

2 kommentarer:

  1. Oh, vilken fin berättelse.
    Cattis

    SvaraRadera
  2. Vackert! Det skulle kunna vara precis så pappa kände när han tog sitt sista andetag...

    \D

    SvaraRadera